Lite tänkvärt...
"Jimjeeeh"
Vad jag älskar möten som bara tar mindre än en halvtimme!
Och såklart måste dessa möten dyka upp runt åtta - halv nio på morgonen med; Amen tooo that'! Liksom det är pricken över "I";et när man har sovit dåligt och allt. ~Hurr, hurr. Känns bara som om jag gnäller här inne X'D Men hörde nyss världens roligaste samtal mellan min pojkvän och någon telefonförsäljare; Stackarn hade visst lite problem med att uppfatta min pojkes namn;
Och såklart måste dessa möten dyka upp runt åtta - halv nio på morgonen med; Amen tooo that'! Liksom det är pricken över "I";et när man har sovit dåligt och allt. ~Hurr, hurr. Känns bara som om jag gnäller här inne X'D Men hörde nyss världens roligaste samtal mellan min pojkvän och någon telefonförsäljare; Stackarn hade visst lite problem med att uppfatta min pojkes namn;
TP; "Jimmy? Heter du Jimmy?"
J; "Öh, nah. Jimieeh"
TP; "Okey. Jimmy"
J; "Nej, inte Jimmy. Jimieeh"
TP; "Jimjeeh?"
J; "Mhmm, Jimjeeh"
TP; "Jaha. Hur stavar man det då?"
J; "Som det låter..."
TP; "Jimje. J-I-M-J-E? Är det rätt?"
J; "Ursäkta, men nä. J-I-M-M-I-E"
TP; "Jaha, som SD's partiledare"
J; "Jaa, men exakt. Nu har jag inte tid att snacka med dig mer, hejdå"
J; "Öh, nah. Jimieeh"
TP; "Okey. Jimmy"
J; "Nej, inte Jimmy. Jimieeh"
TP; "Jimjeeh?"
J; "Mhmm, Jimjeeh"
TP; "Jaha. Hur stavar man det då?"
J; "Som det låter..."
TP; "Jimje. J-I-M-J-E? Är det rätt?"
J; "Ursäkta, men nä. J-I-M-M-I-E"
TP; "Jaha, som SD's partiledare"
J; "Jaa, men exakt. Nu har jag inte tid att snacka med dig mer, hejdå"
Får vi ett barn någon gång så ska det helt klart heta Jimje Charles-Åke Johansson <3
Dagens citat;
Max om min karaktär Darius;
"Du... jag vet om vad du berättat,
jag skiter i hur han beter sig för jag vet att han är ett jävla hentai-våldtäcks-monster i själen"
"Du... jag vet om vad du berättat,
jag skiter i hur han beter sig för jag vet att han är ett jävla hentai-våldtäcks-monster i själen"
SKDJGFKSJDG;
Blerk! Ska på möte om några timmar och jag vill ent'eeeh! *Gråter i floder och vill inte alls* ;_;
Alla andra verkar slippa sådant. Varför måste jag springa ihjäl mig och ha sjuhundrasjuttiofem mijoner samtalskontakter + folk som lägger sig i mitt liv? Och inte alla andra istället? *Gnäll, gnäll* Detta mötet är visserligen inte så farligt. Ska bara träffa några andra filurer som ska gå på samma kurs som mig under åtta veckor nu; (Stackars människor! ;O). Den sociala människan inom mig bara; "YEY! Vad ruuuligt! FOLK! Inte bara puterkontakt! Hej! Hej! Jag heter Elly! Vad heter du? Du och Duuu? Jaaa, du där borta också! Vad heter du?" medan bitchen istället kontrar med ett; "Men dra åt heeelvete". Det är otroligt jobbigt. Att ha planer, att vilja kämpa vidare och komma någonstans i livet, men samtidigt viljan att bara få försvinna. Jaa. Poffh. Som änglarna i SPN.
Här får ni något roligt att skratta åt i alla fall;
The Hangover-syndromet
Låt mig få klargöra detta. LÄS noga - Annars gör ni det fel!
The Hangover-syndromet går inte ut på att man mår röv efter att ha festat.
Följande saker händer;
- Du och din vän har en helt chill kväll med pizza, chipso'dipp och rom tillsammans med Cola
- Ni blir lite lagom lullilull, men varken höga på någon läskig våldtäktsdrog eller överdrivet mycket sprit
- Du och din vän har världens fest. Allt är lugnt och ni har den perfekta; "DU och JAG för alltid" stunden utan småungar, pojkvänner eller andra irriterande störmoment.
- Helt plötsligt kommer ni på idéen; "Men heey! Bruden! Vi drar ut på balkongen och tömmer ett helt paket cigg"
- ...Och så blir det. När ni sitter där ute, skrattar, röker och tror att ni har världens superkrafter så kommer det förbi en lite äldre man med en okopplad schäferhund. Han kommer undra om hunden är er (Detta kan antingen liknas till Mike Tyson's tiger eller den lilla ungen i The Hangover) och ni kommer svara; "Naaj! Men vi kommer ut ändå!" eftersom ni är påverkade och har en soft spot när det kommer till schäferhundar.
- Ni kommer ut, snackar med killen, gosar med hunden och ringer polisen
- Helt plötsligt får ni en hund på halsen som får det tillfälliga smeknamnet; "Lucky Carlos". En "Lucky Carlos" som är världens snällaste, men totalt ouppfostrad and sooo on och ni får en liten utmaning. Fortfarande en väldigt snäll sådan som får era unga hjärtan att smälta och ni vill bara behålla honom. Ja, så mycket så att ni till och med funderar på att flytta ihop och turas om att ta hand om "Lucky Carlos".
- Natten flyter på, den ena av er två kommer förlora en tumnagel och gripas av panik som Stu aka Dr.Faggot. Han grips bara av skriko'panik-syndromet när det kommer till en utdragen tand, men ändå! (En tumnagel! En fuckin' tumnagel! Det gjorde extremt ont ;O)
- Ni kommer däcka av utmattning runt klockan halv sju och vid klockan nio ringer polisen som äntligen har fått ett samtal ifrån hundens rätta ägare. Ni fattar först ingenting, men sedan börjar allt klarna upp och ni ska överlämna hunden. Detta kommer kännas lite som att träffa på den där livsfarliga och nakna kinesen ute i öknen.
- Allt ordnar tur som vara upp sig, men ni fattar ändå inte ett skit av vad som har hänt.
The Hangover-syndromet går inte ut på att man mår röv efter att ha festat.
Följande saker händer;
- Du och din vän har en helt chill kväll med pizza, chipso'dipp och rom tillsammans med Cola
- Ni blir lite lagom lullilull, men varken höga på någon läskig våldtäktsdrog eller överdrivet mycket sprit
- Du och din vän har världens fest. Allt är lugnt och ni har den perfekta; "DU och JAG för alltid" stunden utan småungar, pojkvänner eller andra irriterande störmoment.
- Helt plötsligt kommer ni på idéen; "Men heey! Bruden! Vi drar ut på balkongen och tömmer ett helt paket cigg"
- ...Och så blir det. När ni sitter där ute, skrattar, röker och tror att ni har världens superkrafter så kommer det förbi en lite äldre man med en okopplad schäferhund. Han kommer undra om hunden är er (Detta kan antingen liknas till Mike Tyson's tiger eller den lilla ungen i The Hangover) och ni kommer svara; "Naaj! Men vi kommer ut ändå!" eftersom ni är påverkade och har en soft spot när det kommer till schäferhundar.
- Ni kommer ut, snackar med killen, gosar med hunden och ringer polisen
- Helt plötsligt får ni en hund på halsen som får det tillfälliga smeknamnet; "Lucky Carlos". En "Lucky Carlos" som är världens snällaste, men totalt ouppfostrad and sooo on och ni får en liten utmaning. Fortfarande en väldigt snäll sådan som får era unga hjärtan att smälta och ni vill bara behålla honom. Ja, så mycket så att ni till och med funderar på att flytta ihop och turas om att ta hand om "Lucky Carlos".
- Natten flyter på, den ena av er två kommer förlora en tumnagel och gripas av panik som Stu aka Dr.Faggot. Han grips bara av skriko'panik-syndromet när det kommer till en utdragen tand, men ändå! (En tumnagel! En fuckin' tumnagel! Det gjorde extremt ont ;O)
- Ni kommer däcka av utmattning runt klockan halv sju och vid klockan nio ringer polisen som äntligen har fått ett samtal ifrån hundens rätta ägare. Ni fattar först ingenting, men sedan börjar allt klarna upp och ni ska överlämna hunden. Detta kommer kännas lite som att träffa på den där livsfarliga och nakna kinesen ute i öknen.
- Allt ordnar tur som vara upp sig, men ni fattar ändå inte ett skit av vad som har hänt.
"You get cake"
(Bawhahaah! Stackars Dean XD Men jag vet inte vad jag ska tycka om Season 7 än =\)
Sälspam!
Clarence
Jag har för många bollar *Host, host* karaktärer i luften just nu och det finns egentligen bara en som passar mig bäst; Det är ingen annan än Clarence Silwer och han finns i tre olika upplagor. En till Langtrue, en USA-version och nu en Sverige-version (Han håller till i Malmö och har nyligen träffat på Cassandra som spelas av Johanna). Och jag måste säga att Sverige-versionen får mitt hjärta slå några extra slag. Är jag knäpp som tycker att Travis har fått en rival? ;O Och är det korkat av mig att känna att jag vill lägga ner mer tid på honom? Clarence alltså. Han passar bara så perfekt till mig själv just nu och jag tror att jag behöver honom. Med honom känner jag mig säker. Unge herr Silwer är kanske inte den mest pratgladaste här i världen och han stör verkligen inte glitterstoft runt omkring sig; Han har förmågor som inte är riktigt välkomna, hans favoritfärger är svart och blått, han håller inte tyst om vad han tycker och tänker, inte heller daltar han med folk. Däremot hjälper han till när han känner för det och kan vara hur trevlig som helst. Han tillhör en mindre trevlig sekt, är adopterad, har olikfärgade ögon och kan vara grinig; Väldigt, väldigt grinig och då kan det hända hemska saker! Låt mig tillägga att han inte heller är någon casanova och han är inte förtjust i gulligulligull.
Det känns bara att det kan bli något riktigt bra med honom och vi klickar;
I alla versionerna. Jag behöver inte oroa mig över att jag ska sabotera en roll eller något.
För hans humör ska vara ombytligt; Så som mitt egna är just nu. Så jag funderar på att lägga undan mina andra karaktärer lite smått och koncentrera mig mest på honom. Är det en bra eller dålig idé? Vad tycker ni? Är han ett dåligt val eller inte? Min spellust håller när jag kör honom. Och det är väl bra? X'D
Det känns bara att det kan bli något riktigt bra med honom och vi klickar;
I alla versionerna. Jag behöver inte oroa mig över att jag ska sabotera en roll eller något.
För hans humör ska vara ombytligt; Så som mitt egna är just nu. Så jag funderar på att lägga undan mina andra karaktärer lite smått och koncentrera mig mest på honom. Är det en bra eller dålig idé? Vad tycker ni? Är han ett dåligt val eller inte? Min spellust håller när jag kör honom. Och det är väl bra? X'D
Dessutom är han en söt morph'ning mellan Michael Pitt och Mr.McAvoy
Vad fan kan bli fel då liksom? <3
Allting kommer bli bra
"Allting kommer bli bra tillslut;
Du ska se att allt kommer ordna sig.
Allting kommer bli bra tillslut;
Om du bara låter allting va"
Du ska se att allt kommer ordna sig.
Allting kommer bli bra tillslut;
Om du bara låter allting va"
Om det ändå var så enkelt; Att bara låta allting va och att det blir bättre av sig själv, men nej =(
Jag kan inte sova, jag är genomförkyld och mår allmänt skit psykiskt. Borde ta min medicin och bara försöka äta något; Men jag orkar inte och vill inte. Jag bara sitter här framför laptopen och J är ute på promenad med Bebis. Tur som vara är frugan online på MSN och håller mig sällskap. Är verkligen världens tacksammaste för det och hon är bäst! Dessutom kommer min karaktär Finn få träffa en liten supersöt sötnos - Ia! ^-^ Såå jaa; Jag försöker spela lite för att hålla de negativa tankarna i schack och det är väl en start?
Hur har min helg varit för övrigt då?
Jodå, den har varit awesome och okey på sitt egna lilla sätt.
Träffade på mitt Måbra-team och lite annat roligt folk.
Jag kan inte sova, jag är genomförkyld och mår allmänt skit psykiskt. Borde ta min medicin och bara försöka äta något; Men jag orkar inte och vill inte. Jag bara sitter här framför laptopen och J är ute på promenad med Bebis. Tur som vara är frugan online på MSN och håller mig sällskap. Är verkligen världens tacksammaste för det och hon är bäst! Dessutom kommer min karaktär Finn få träffa en liten supersöt sötnos - Ia! ^-^ Såå jaa; Jag försöker spela lite för att hålla de negativa tankarna i schack och det är väl en start?
Hur har min helg varit för övrigt då?
Jodå, den har varit awesome och okey på sitt egna lilla sätt.
Träffade på mitt Måbra-team och lite annat roligt folk.
Fest hos Mange; Mange! Mange. Njaa fest hos Jnr3
Vad ruuuligt det är när ens pojkvän lägger sig i ens klädval inför en fest;
E; "Jag vill ha på mig mina mjukisbyxor och superfärgglada raggsockar!"
J; "Det får du inte. Du ska ha på dig den där gröna t-shirten, en blåsvart skjorta och jeans-shorts; Glöm inte dina nördbågar..."
E; "Okeeey. Då får det bli det"
E; "Jag vill ha på mig mina mjukisbyxor och superfärgglada raggsockar!"
J; "Det får du inte. Du ska ha på dig den där gröna t-shirten, en blåsvart skjorta och jeans-shorts; Glöm inte dina nördbågar..."
E; "Okeeey. Då får det bli det"
Nu ska jag vara lite typiskt tjejig och inte bara gnälla
*Sniff, sniff, sniff och åter igen sniff*
Under de senaste timmarna har jag kommit på mig själv att sitta och sniffa på mina egna handleder. Vad kan det bero på? Håller jag på att bli vampyr och är extremt sugen på mitt egna blod? Eller beror det på någonting annat? Det kan man väl säga! Sarah Jessica Parker's parfym NYC är fortfarande min favorit och jag kan bara inte sluta sniffa! Jävla galenskap alltså XD Ena stunden luktar det smultron, ena vanilj och ibland något annat. Intressant värre! Och normalt. Tur att jag för tillfället sitter ensam och bara inne på MSN.
(Jaa, en bild är ett måste!)
Under de senaste timmarna har jag kommit på mig själv att sitta och sniffa på mina egna handleder. Vad kan det bero på? Håller jag på att bli vampyr och är extremt sugen på mitt egna blod? Eller beror det på någonting annat? Det kan man väl säga! Sarah Jessica Parker's parfym NYC är fortfarande min favorit och jag kan bara inte sluta sniffa! Jävla galenskap alltså XD Ena stunden luktar det smultron, ena vanilj och ibland något annat. Intressant värre! Och normalt. Tur att jag för tillfället sitter ensam och bara inne på MSN.
(Jaa, en bild är ett måste!)
"Vad fan ska det vara bra för?!!"
Ikväll tog jag mod till mig och berättade för mamma om mitt lilla problem.
Såhär roligt blev samtalet;
Såhär roligt blev samtalet;
E; "Mor. Jag har något viktigt att berätta..."
M; "..."
E; "Jag äter *Paus* medicin igen"
M; "Vad fan ska det vara bra för?!!"
E; "Errrh, det undrar jag också! Men när jag vet så lovar jag att berätta det"
M; "..."
E; "Jag äter *Paus* medicin igen"
M; "Vad fan ska det vara bra för?!!"
E; "Errrh, det undrar jag också! Men när jag vet så lovar jag att berätta det"
Okeeey, är det inte meningen att föräldrar ska vara förstående och bara; "Men kära lilla vän" och inte bara; "Vad fan ska det vara bra för?!! Det kan du inte äta hela livet". Neej, det är bara tillfälligt, men jaa. Tack så hjärtligt mycket för stödet; Mitt hjärta bara pumpar på av kärlek och tillit. </3 Nästa gång lovar jag att hålla helt tyst och aldrig mer berätta något. För man måste uppenbarligen stressa ihjäl sig och ta första sämsta jobb för att lyckas här i livet.
Tjat, tjat
Under de senaste dagarna har jag mest hört; "Har du ätit?", "Är du hungrig?", "Vad vill du ha i matväg kära liiilla du?", "Har du inte ätit något än?!!", "Ska vi äta nu?", "Herregud människa! Du måste äta. Du kommer svälta ihjäl", "Snälla, gå och ät nu?", "Mat skulle kanske sitta fint?", "Du är den lataste kocken ever; ÄT!", "ÄT!" och "Försök nu att äta lite" tjat! Jag har ingen aptit; Jag mår bara illa och då känns det inte lockande att äta. Och neeej. Jag är inte gravid. Våga inte ens tänka tanken för då kommer jag att drämmer till er i huvudet med en stor chokladkaka! >;(
För övrigt så funkar jag och Clarence Silwer i alla lägen <3
Hur härligt är inte det?
För övrigt så funkar jag och Clarence Silwer i alla lägen <3
Hur härligt är inte det?
Limekyckling
Jag är sjukt sugen på att laga till limekyckling och ris! ._.
Problemet är bara; Kommer jag klara av det? För jag mår illa som en annan höggravid kossa och jag vet inte riktigt om jag är hungrig heller. Fack! Vad jobbigt det blev nu då. Får väl se vad pojkarna vill med XD
Ailen
Urgh.
Jag borde verkligen försöka sova snart; För jag nu känner jag mig som en ailen. Varför?
I Måndags var jag på ett akutsamtalsmöte på vårdcentralen som ledde till en lika akutmedicininsättning för att lätta på min nedstämdhetvs.bitchy'ness och lite annat; Alla hamnar där någon gång och jag gör det lite från och till. Jag är dock lite vaksam när det kommer till anti-depp, men jag får väl ge det hela ett försök, vänta i två veckor, se hur det går och samtidigt hålla mig nära min samtalskontakt. Dosen gör mig orolig, de eventuella biverkningarna gör mig orolig och jag har inte vågat berätta för min kära mor att jag är där igen, men pappa vet om, min pojkvän och nu ni som läser; Kanske har jag tur att hon kommer hitta hit till bloggen så att jag slipper säga det till henne? Njaa, det är nog inte så enkelt, men man kan alltid hoppas X'D Är kanske inte rätt ämne att skriva om här inne, men en av mina första övningar och läxor är just att våga erkänna, berätta och föra vidare hur jag egentligen mår, så jag antar att detta är en bra start? En liten bit på vägen? Eller vad ska man säga; Jag vill gärna komma ur den här svackan!
...Nu ska jag avsluta ett spel inne på SYS och sedan krypa ned i sängen hos pälsk.
Ska upp tidigt, pussa honom adjö och sedan ringa till min älskade Mormor.
Jag borde verkligen försöka sova snart; För jag nu känner jag mig som en ailen. Varför?
I Måndags var jag på ett akutsamtalsmöte på vårdcentralen som ledde till en lika akutmedicininsättning för att lätta på min nedstämdhetvs.bitchy'ness och lite annat; Alla hamnar där någon gång och jag gör det lite från och till. Jag är dock lite vaksam när det kommer till anti-depp, men jag får väl ge det hela ett försök, vänta i två veckor, se hur det går och samtidigt hålla mig nära min samtalskontakt. Dosen gör mig orolig, de eventuella biverkningarna gör mig orolig och jag har inte vågat berätta för min kära mor att jag är där igen, men pappa vet om, min pojkvän och nu ni som läser; Kanske har jag tur att hon kommer hitta hit till bloggen så att jag slipper säga det till henne? Njaa, det är nog inte så enkelt, men man kan alltid hoppas X'D Är kanske inte rätt ämne att skriva om här inne, men en av mina första övningar och läxor är just att våga erkänna, berätta och föra vidare hur jag egentligen mår, så jag antar att detta är en bra start? En liten bit på vägen? Eller vad ska man säga; Jag vill gärna komma ur den här svackan!
...Nu ska jag avsluta ett spel inne på SYS och sedan krypa ned i sängen hos pälsk.
Ska upp tidigt, pussa honom adjö och sedan ringa till min älskade Mormor.
